Tobaksodling - ett arbete för kvinnor och barn

Vid 1900-talets början hade vår gård, liksom många andra gårdar här i Landskronatrakten, en liten tobakstäppa. Tobaken var en vara som visserligen krävde mycket tid och arbete, men som samtidigt gav en välkommen extra inkomst.


Bakgrunden till den här texten

För precis 14 år sedan, i början av 2007, gick jag en extrakurs i agrarhistoria under min utbildning på SLU Alnarp. Som övningsuppgift skulle vi skriva en liten uppsats i valfritt ämne, och jag valde att skriva om den gård som vi senare kom att köpa, alltså den gård där Edla bott under hela sitt liv. Genom litteraturstudier och intervjuer med Edla försökte jag förstå hur det var att som kvinna leva och verka på ett litet småbruk under 1900-talets första hälft. Jag skrev en del om arbetsfördelningen, dvs om vad som traditionellt räknats som manligt respektive kvinnligt och jämförde med hur det sett ut i Edlas familj. Jag skrev även en del om odling: dels köksväxtodlingen och den lilla skånska "allmogeträdgård" som fanns här på gården och som betydde mycket för Edla. Jag skrev även kortfattat om sockerbetsodlingen, vilken varit (och fortfarande är) viktig här i trakten. Och slutligen tog jag upp tobaksodlingen. Det som följer här nedan är just avsnittet om tobaksodlingen.

Det kan hända att det blir fler sådana här inlägg framöver, där jag tar upp andra aspekter av livet här på gården under tidigt 1900-tal. Det kan också hända att det blir fler inlägg om just tobaksodling, för även på gården där min mamma växte upp (nära Kristianstad) odlades det tobak, och hon har mycket kunskap och information om den odlingen. Bilden här ovan visar min mormor Elsa, inte Edla (som var min sambos mormor). 

Jag har tagit bort källhänvisningarna i texten, för att det ska bli mer lättläst, men sist i inlägget finns en lista som visar var uppgifterna kommer ifrån.    

Edlas familj odlade framförallt tobak när hon var riktigt liten, det vill säga på 1920-talet (Edla levde 1914-2010). Detta stämmer väl överens med situationen i trakten i övrigt. I hela Malmöhus län gick antalet odlare, skördens storlek och odlingsarealen tillbaka starkt under 1930-talet. 


Tobakens historia i Sverige

Tobak har odlats i Sverige åtminstone sedan 1600-talet. Omkring år 1650 planterade vetenskapsmannen Olof Rudbeck några tobaksplantor i sin trädgård i Uppsala. Försök från samma period att odla tobak i större skala misslyckades dock och den svenska tobakens genombrott kom först på 1700-talet. År 1724 utfärdades ett kungligt plakat, det vill säga en förordning eller ett påbud, i vilket svenskarna uppmanades att odla tobak. I denna tid då merkantilismen var den rådande ekonomiska inriktningen fanns det en oro för att alltför mycket guld lämnade Sverige som betalning för importerad tobak. Merkantilisterna strävade efter en oberoende stat och för att uppnå det centralstyrdes näringslivet - den inhemska näringen och exporten gynnades medan importen minskades. Målet med det kungliga plakat som utfärdades 1724 var att göra Sverige självförsörjande på tobak inom fyra år.  

Till en början odlades tobaken i städerna, det var till och med förbjudet att odla på landsbygden. Regeringen och det Kungliga Plakatet stödde städernas krav på ensamrätt med motiveringen att det fanns alltför gott om gödsel i städerna och att tobaken skulle bidra till att lösa renhållningsproblemet på gatorna. Dessutom fanns det gott om arbetskraft i städerna. 

Då städernas produktion blev otillräcklig började även landsbygdsbefolkningen odla tobak. Odlingen var tämligen omfattande ända fram till 1800-talets mitt. Därefter avtog den och koncentrerades till de städer som hade tobaksfabriker. I Skåne rörde det sig om Landskrona och Kristianstad. Dessa trakters sandiga jordar lämpade sig särskilt bra för tobaksodlingen. I övriga Sverige var det i Stockholmstrakten som odlingen fortsatte längst. Där odlades dock tobaken främst på större plantager med anställd arbetskraft medan odlarna i Landskrona och Kristianstadstrakterna huvudsakligen var småbrukare. 

När tobaken odlats, skördats och torkats av odlarna lämnades den över till köparen, dvs någon av tobaksfabrikerna. I början av 1900-talet var myndigheternas intresse för den svenska tobaksodlingen sval med när första världskriget bröt ut förändrades situationen. År 1915 förstatligades alla tobakstillverkning. Alla tobaksfabriker i landet slogs samman under nybildade Aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet som därefter blev enda tillåtna uppköpare. Rätten att odla tobak var fortfarande fri och fick bedrivas av enskilda odlare, men de var underkastade vissa kontrollföreskrifter, till exempel skulle de anmäla var de odlade tobak, och på hur stor areal. Monopolet annonserade ut vilka dagar det tog emot tobak samt bestämde hur den skulle klassificeras och prissättas. 

I Skåne förlade Tobaksmonopolet magasinanläggningar till trakten av Kristianstad, nämligen i Åhus, Fjälkinge och Rinkaby samt i Dösjebro i närheten av Landskrona. Det sistnämnda lades ned 1946. Det var till Dösjebro som Edlas far körde tobaken som familjen odlat. För att klara tobaksbehovet under krigsåren gjorde staten mycket för att uppmuntra och stödja odlingen. Nya sorter och metoder testades på monopolets egna försöksodlingar, som bland annat fanns i Dösjebro. 

Tobaksodlingen ansågs på 1920-talet vara så lönande att människor ur alla samhällsklasser försökte sig på det. Den största gruppen odlare utgjordes dock av lant- och småbrukare, husägare och arbetare. Den näst största gruppen år 1920 var änkorna. 

Odlingen av tobak var traditionellt ett kvinnogöra, ett arbete som ofta gick i arv från mor till dotter. Hos de mindre odlarna skötte kvinnorna odlingen med hjälp av barnen. De stora odlarna i Stockholm säsongsanställde kvinnor som ofta kom resande från Småland och Dalarna för att arbeta i tobakslanden. Männen skötte beredningen av jorden men sedan tog kvinnorna över. 


Tobaksodlingen i Edlas familj

I Edlas familj verkar uppdelningen inte ha varit så strikt män och kvinnor emellan när det gäller tobaksodlandet. Vissa moment, som att trä upp bladen på tråden som de skulle torkas på, hade Edla huvudansvaret för, medan fadern sedan hängde upp dem på logen. Ogräsbekämpningen verkar dock alla ha hjälpts åt med. I sammanhanget kan nämnas att Edlas mor gick bort då Edla var två år. 

I tobaksodlingen ingick många moment. Fröna såddes på våren, i april, i drivbänkar med fönster över som familjen hade på gårdsplanen. Fröna blandades med sand för att det skulle vara lättare att se var man sått. Ovanpå fröna lades ett tunt lager jord. När plantorna var drygt 5 cm höga planterade de ut "på stycket", dvs. på friland. Därefter var det viktigt att hålla efter ogräset - att "luka" och "skyffla". Det blev många turer i tobakslandet under en sommar. När plantorna var ca 50 cm höga toppades de för att inte gå i blom. 3-4 stycken fick dock gå upp i blom för att ge frön till nästa år. Toppningen fick till följd att det växte ut sidoskott i bladvecken, och dessa "gislingar" måste tas bort, dvs man "tjuvade" tobaken. Edla använde ordet "gislingar", och Anita Karlsson skriver att hon vid undersökningar i Malmöhus län funnit att just denna sistnämnda procedur kallas att "gissla" tobaken. Vid närmare efterforskning av ordet har hon kommit fram till att det kommit från Tyskland via Danmark till Malmöhus län. (tyska geizen - nordtyska gizen - danska gissle - svenska gissla). Det tyska ordet geizen betyder skära av sidoskott i allmänhet, medan danska gisse betyder skära av tobaksskott. 

I augusti-september skördades tobaksbladen. Först lades de i högar där de fick ligga tills de blivit en aning vissna och slaka. Sedan träddes de upp på tråd med hjälpa av särskilda tobaksnålar och hängdes sedan upp på höskullen - mellan "hanaspännena" (takbjälkarna). Ett par centimeter skulle det vara mellan varje blad för att de skulle torka ordentligt. Bladen hängde på höskullen ett par månader tills de var bruna och torra. Därefter knöts de ihop i små buketter (några blad med ett blad runt om). Buketterna i sin tur sattes ihop i buntar. För att bladen inte skulle gå sönder under hanteringen stänkte man vatten på dem och höll dem fuktiga. Allra bäst var att välja en dimmig dag för nedtagning, då blev de naturligt en aning fuktiga. De färdiga buntarna fördes i vagn till Tobaksmonopolet i Dösjebro för bedömning. 


Tobaksodlingens reträtt

Under 1950-talet var Kristianstad-trakten det enda område i Sverige där det odlades tobak. 1964 upphörde odlingen helt, eftersom Tobaksbolaget då inte längre ansåg sig kunna köpa upp svensk tobak. Den importerade tobaken var både billigare och av bättre kvalitet. Att tillbakagången kom tidigare i trakterna kring Landskrona än i Kristianstads län berodde på att lönsamheten minskade för odlarna eftersom föråldrade odlingsmetoder användes. Nu började odlingen av rotfrukter, särskilt sockerbetsodlingen, att löna sig bättre. I Malmöhus län kom dessutom leveransen av tobaken att kollidera med sockerbetsavlämningen, och då fick tobaken stå tillbaka till förmån för sockerbetorna.  


Källor

Intervju med Edla Carlsson 2007-02-25.

Junhem, Inga (2004). Prisad planta - om tobaksodling i Sverige 1724-1964. Stockholm: Tobaks- och tändsticksmuseum. 
Persson, Bodil (1994). Handlingar angående Villands härad 1994 - utgivna av Villands härads hembygdsförening. Kristianstad: Villands härads hembygdsförening. 
Pålsson, Svea & Karlsson, Anita (1987). Om tobaksodling. Åhus: S:ta Annas gille.