Nu frossar vi i jordgubbar. Vi äter flera gånger om dagen, fryser in, bjuder gäster och skickar med folk jordgubbar hem. Jordgubbar är inte mitt absoluta favoritbär, men det känns otroligt lyxigt att kunna gå ut i landet och snabbt plocka flera bunkar fulla av obesprutade bär.
Igår hade vi dotterns fina kompis på besök. De är fyra respektive snart fyra år. Större delen av besöket hängde vi faktiskt ute i kökslandet - först plockade vi jordgubbar i varsin skål, sedan grävde vi upp potatis och därefter passade jag på att gallra morötterna, för det har jag förstås missat tidigare. Då blev det en hel hög med små gulliga minimorötter som var otroligt populära. Sockerärter var också poppis. Tjejerna åt glupskt, både ute i landet och sedan inne vid matbordet. Att gräva upp potatis var spännande - det var ju faktiskt precis som Pettson säger i boken, att om man sätter en potatis som "blir det en fem tie nya potatisar"! De ville veta en massa: "Varför är det sånt här grönt här uppe och varför är potatisarna nere i jorden"? "Vad är det för tråd som potisen sitter fast i"?... Sen ville de skala potisarna. Otroligt noga. Till slut fick vi säga till dem att de kanske skulle hitta på något annat, typ leka något. Men det ville det inte - de ville skala potatis... Samtidigt som de åt minimorötter.
När man har så fina stunder känns det otroligt meningsfullt att ha lite odlingar!
Inte minst bär av olika slag är roliga att ha när man har små barn. De älskar ju att springa och plocka, och jag brukar uppmuntra dem att ta så mycket de vill. Just nu är det jordgubbarna, tidigare smultronen. För några veckor sedan stannade hela dotterns förskolegrupp till i vår trädgård då de var på utflykt, och då kunde hon bjuda på smultron. Igår började tjejerna snegla på vinbären som börjat rodna lite. Till hösten brukar vi ha supergoda hösthallon. Dotterns kompisar kan alltså komma och äta många gånger till under året:)
