Boel Nordgren

Jag som driver Edlas Have heter Boel Nordgren och är trädgårdsantikvarie. Jag har fått min utbildning i landskapsarkitektur vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Alnarp. Detta, kompletterat med lite ekonomisk historia, samhällsgeografi, praktisk filosofi och agrarhistoria, är den akademiska grunden som jag står på.

Jag är uppvuxen på en liten gård i Blekinge, med husbehovsodling av grönsaker som en självklar del av vardagen. Efter avslutad universitetsutbildning har jag undervisat både på universitetsnivå och i studiecirklar, grävt mig ned i de djupaste arkivvrårna men även grävt djupt och ofta i jorden hemma på den egna lilla gården i Skåne. Jag har arbetat praktiskt såväl som teoretiskt med de flesta typer av anläggningar - från stora gods till små odlingslotter. Det som intresserar mig särskilt i allt det här är de mindre "folkliga" trädgårdarna, husbehovsodling och dess historia, samt kvinnornas roll i trädgårdsodlingen genom tiderna. Jag tycker själv om att odla, men är inte så förtjust i matlagning, konservering, syltning, saftning och sådant. Kanske är det därför jag känner en stor beundran för, och gärna vill lyfta fram, de kvinnor som i skymundan arbetat med allt detta - parallellt med skötsel av jordbruk, djur, barn och hus!

Innan jag började läsa på universitetet gick jag ett program med internationell inriktning på gymnasiet. Därefter hann jag prova på en mängd olika arbeten, både i Sverige och utomlands - ibland som volontär för organisationer som Amnesty International och Individuell Människohjälp och ibland mot lön. Mycket av det jag arbetat med ligger långt ifrån mitt nuvarande ämnesområde, men jag uppskattar alla erfarenheter och de har sammantaget gett mig stor ödmjukhet inför livet och en förståelse för hur olika dess villkor kan vara beroende på var du råkar bli född. 

Mitt trädgårdshistoriska forskningsintresse rör ett relativt lokalt område, med fokus på Skåne och Blekinge, men vänner från helt andra platser runt om i världen ger mig i vardagen inblick i hur växter har odlats och nyttjats utanför Sveriges gränser. Det ger perspektiv, och det gör att jag känner mig rik.    

Jag gräver alltså gärna där jag står, och jag gör det för att jag tror på vikten av att föra vidare kunskap om växtmaterial och odlingstekniker som använts tidigare. För att inte tala om att det kan vara livsavgörande att växterna i sig lever vidare!

Trädgårdshistoria verkar kanske vid ett första ögonkast oväsentligt, men ämnet som helhet och inte minst den del av ämnet som berör nyttoväxterna är högst relevant i tider av klimatförändringar och förändrade livsbetingelser som kan bli en följd av sådana förändringar. Det finns definitivt en poäng med att föra mångfalden hos växtmaterialet och kunskapen om odlingen vidare till kommande generationer. Detta är ett av de områden som jag som trädgårdshistoriker och trädgårdsantikvarie arbetar med.